Suicid och suicidprevention

Vanliga riskfaktorer för suicid är större livsomställningar såsom separation, sjukdom, att förlora en nära anhörig, pensionering, att bli arbetslös, mobbning och kränkningar, att bli förälder eller att komma ut med sexuell identitet eller könsuttryck. Att tillhöra en HBTQI-identitet kan vara en riskfaktor och transpersoner är en grupp med särskilt hög risk.

Andra riskfaktorer är riskbruk, missbruk och obehandlad depression. Även tidigare suicid i familjen och egna suicidförsök är riskfaktorer. Manligt kön är också en riskfaktor för självmord och i Värmland finns det risken bland både yngre, medelålders och äldre män.

Enligt Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention (NASP) är äldre personer en ytterligare riskgrupp som kan behöva särskilda insatser.

Mer information om risk och skyddsfaktorer finns på folkhsalsomyndigheten.se.

Bakom en självmordshandling behöver inte psykisk ohälsa eller ett psykiatriskt tillstånd finnas, utan andra kriser kan vara en utlösande faktor. Det kan vara omvälvande livshändelser, ensamhet, kroppsliga sjukdomar, svåra sjukdomsbesked eller existentiella kriser.

Det finns dock stark koppling mellan psykisk ohälsa och självmord. Människor med psykisk ohälsa är en utsatt grupp vad gäller socioekonomiska faktorer såsom ekonomi, boende, tillgång till arbete och delaktighet i sociala nätverk. Det gäller både i jämförelse med den övriga befolkningen, andra patientgrupper och grupper med funktionsnedsättning.

Mer information om kopplingen mellan suicid och psykisk hälsa inns på folkhsalsomyndigheten.se.

Flera studier rörande personer som försökt ta sitt liv men som har överlevt, visar att de in i det sista varit ambivalenta och vanligen ville fortsätta att leva. Det finns också studier som visar att det går att avbryta en suicidal process genom exempelvis insatser i den fysiska miljön eller med rätt vård.

Det suicidförebyggande arbetet behöver finnas på olika nivåer och arenor, och kombinera insatser till individer och hela befolkningen. För bättre samverkan i arbetet har Regionalt nätverk för suicidprevention i Värmland bildats.

Det är aldrig farligt att prata om suicidtankar. Att tala om självmord kommer inte väcka den björn som sover, det uppmuntrar i stället till att tala om känslorna och känns ofta som en lättnad.

För dig som vårdpersonal

Samtalet är det viktigaste verktyget när man gör en bedömning av en persons suicidrisk. Som stöd ska du använda de styrande dokument som gäller för din verksamhet.

För dig som närstående

Hjälp och stöd från familj och vänner samt vårdpersonal är ofta en viktig del i att en person tar sig igenom en kris. På Suicide Zero.se finns tips på hur du kan agera om du märker att en närstående mår dåligt.

Självmord är ett folkhälsoproblem som förutom förlust av människoliv leder till omfattande psykiskt lidande och försämrad hälsa hos anhöriga och andra berörda. Därför ingår suicidprevention i folkhälsoarbetet – regionalt och nationellt.

Läs mer om självmord och folkhälsa.

Det är viktigt att se när en ung person har självmordstankar och prata med personen. Det är också viktigt att en ung person som förlorat en anhörig genom suicid får bra stöd.

Tankar att vilja dö kan finnas också hos barn och unga. Även självmord förekommer hos unga personer. Det är viktigt att se när en ung person har självmordstankar och prata med personen.

När någon tar livet av sig behöver de anhöriga och närstående stöd och hjälp. Det gäller både vuxna och barn. Då är det viktigt att känna till hur människor i kris kan agera.

När barn och unga har självmordstankar.

Att möta närstående till barn som suiciderat.

Stöd till unga personer som förlorat en anhörig genom suicid.

På Region Värmlands webbsidor om suicid och suicidprevention används begreppen "suicid" och "självmord" synonymt. Det finns i dag inget enhetligt språkbruk i frågan.

Ordet "självmord" kan av vissa associeras till mord, kriminella handlingar och skuldbeläggning av individen. "Suicid" kan uppfattas som kliniskt och avståndstagande, och ses i den meningen även som ett uttryck för förnekande och tabubeläggning genom att undvika att nämna företeelsen vid sitt rätta namn.

Såväl kliniskt som i forskning används dock ordet ”suicid” allt oftare efter engelskans ”suicide”. Det görs i takt med att Sverige blivit en del av det internationella forskningssamhället där engelska utgör det dominerande språket.

(Text från Folkhälsomyndighetens skrift Struktur för kunskapsbaserad suicidprevention)