Till startsidan

DFA-kedjan

DFA-kedjan bör hänga ihop vid sjukskrivning. Här är den röda tråden som tipsar dig om saker att tänka på.

Diagnos – vilken/vilka diagnos/diagnoser sätter ned arbetsförmågan?

Utred och bedöm systematiskt. Säkerställ evidensbaserad diagnostik och differentialdiagnostik inklusive substansbruk och eventuell våldsutsatthet.

Funktionsnedsättning – vilka funktioner är nedsatta på grund av aktuell diagnos?

Exempel på funktionsnedsättningar:

  • undersökningsfynd i somatiskt/och eller psykiskt status (ICF kan vara ett hjälpmedel)
  • testresultat/svar på utredningar/undersökningar
  • läkarens värdering och bedömning av den information som framkommer vid undersökning av patienten, inklusive läkarens värdering och bedömning av patientens anamnestiska uppgifter

Glöm inte bort att så långt som möjligt GRADERA (gärna i termer av lätt, måttlig, stor eller total) funktionsnedsättningarna.

Aktivitetsbegränsning - svårigheter som en person kan ha vid genomförande av aktiviteter, som en följd av aktuell diagnos och aktuella funktionsnedsättningar (ICF kan vara ett hjälpmedel)

Exempel på aktivitetsbegränsningar:

  • svårigheter med inlärning, lära in nya arbetsuppgifter och moment/saker
  • svårigheter att läsa och förstå en text, lyssna, skriva och räkna
  • svårigheter att fokusera uppmärksamhet
  • svårigheter att fatta beslut/lösa problem
  • svårigheter att planera, påbörja, genomföra en enkel/komplex arbetsuppgift
  • svårigheter att genomföra daglig rutin (följa, planera, genomföra, slutföra moment i vardagen – t.ex. vakna, gå upp självständigt, äta regelbundet, handla, borsta tänderna)
  • svårigheter att hantera sin tid (planera, komma i tid etc)
  • svårigheter att hantera stress/tidspress/psykologiska krav
  • svårigheter att agera förutsägbart/hantera sitt beteende
  • svårigheter att bibehålla/ändra kroppsställning (exempelvis att sitta, stå, resa sig från sittande etc)
  • svårigheter att förflytta sig
  • svårigheter med personlig vård
  • svårigheter med hemliv (såsom att handla, tvätta, städa etc)
  • svårigheter att engagera sig i mellanmänskliga interaktioner och relationer

Glöm inte bort att så långt som möjligt GRADERA (gärna i termer av lätt, måttlig, stor eller total) och SPECIFICERA (med konkreta och individuella exempel på vad patienten inte kan göra på jobbet och i vardagen) aktivitetsbegränsningarna.

Som aktivitetsbegränsningar räknas även terapeutisk arbetsoförmåga/medicinsk risk – d.v.s. sådant som patienten INTE bör/får göra.

Som ett underlag inför dialog och bedömning av patientens aktivitetsbegränsningar kan följande frågeformulär till patienten användas

Frågeformulär: FOR-25897- v.3.0 Underlag inför bedömning av arbetsförmåga (Vida)

Exempel på frågor att ställa för att kartlägga patientens aktivitetsbegränsningar och deras omfattning:

  • Kan du röra dig som du önskar? Hur länge orkar du stå och sitta? Klarar du att böja/sträcka dig?
  • Kan du beskriva hur långt du orkar gå, i vilken miljö, hur ofta?
  • Kan du utföra finmotoriska uppgifter - till exempel knäppa knappar, knyta skor, skriva, hantera små föremål?
  • Kan du komma ihåg sådant du bestämt dig för att göra - till exempel att ringa ett viktigt telefonsamtal, handla varor?
  • Klarar du vara uppmärksam och koncentrerad - till exempel under ett längre samtal, läsa en längre text, se en film?
  • Kan du läsa, förstå och använda komplicerad information - till exempel en bruksanvisning, papper från myndigheter?
  • Klarar du ta initiativ till aktiviteter och genomföra dem - till exempel planera en måltid, göra inköp, laga mat?
  • Kan du vistas i miljöer med mycket människor och intryck - till exempel affär, idrottsarena, konsertlokal, sociala tillställningar?
  • Behöver du vila under dagen? Hur ofta, hur länge? Hur är din nattsömn?

Vid bedömning av patientens aktivitetsbegränsningar är det även viktigt att du har en god uppfattning om patientens arbetsuppgifter och om det finns möjlighet till arbetsanpassning.

Sidan uppdaterad

Hjälpte sidan dig?