Ångestsyndrom

Ångestsyndrom är inte ett tillstånd, utan flera olika tillstånd, med olika behandlingsprotokoll. Läkemedelsbehandling kan ses som ett komplement till samtalsbehandling. Förväntad effekt av läkemedelsbehandling varierar från begränsad till mycket stor beroende på tillstånd. För att kunna planera behandling och utvärdera behandlingseffekt behöver därför diagnos vara klarlagd. Samtidigt substansbrukssyndrom bör uppmärksammas, så att insatser kan ges för båda tillstånden samtidigt.

Medicininsättning sker på samma sätt som vid depression, men vid paniksyndrom sker behandlingsstart med ¼ normaldos. Extra stöd till patienten under insättning är viktigt, då den initiala ångestökningen annars kan göra att medicineringen avbryts eller att suicidtankar utvecklas. På grund av risk för viktökning och blodtrycksökning, bör dessa parametrar kontrolleras före behandlingsstart och följas upp efter insättning och efter doshöjningar.

Försök att avsluta medicinering ska göras i samråd med patienten, efter 6 månader och sedan årligen. För mer information kring behandling se Nationellt kliniskt kunskapsstöd. Vid otillräcklig effekt överväg preparatbyte eller ompröva diagnosen.

Det är ofta svårt att uppnå symtomfrihet med läkemedelsbehandling. Målet blir i första hand att nå en högre funktionsnivå med kvarvarande, men lindrigare, ångestsymtom.

Förstahandsval

Sertralin 

Sertralin {tand} {byta}

Escitalopram

Escitalopram {tand} {byta}

Observera lägre maxdos av escitalopram (10 mg) till äldre på grund av risk för QT-förlängning.

Vid otillräcklig effekt, byte till annat SSRI

Fluoxetin

Fluoxetin {tand} {byta}

Paroxetin

Paroxetin {tand} {byta}

Citalopram

Citalopram {tand} {byta}

Observera lägre maxdos av citalopram (20 mg) till äldre på grund av risk för QT-förlängning.

Andrahandsval

Venlafaxin

Venlafaxin depotkapsel {tand} {byta}

Duloxetin

Duloxetin {tand} {byta}

Klomipramin

Klomipramin tablett depottablett {tand} {byta} {äldre}

Duloxetin är ett bra alternativ vid samtidig smärtproblematik och/eller urininkontinens.

Observera ökad risk för biverkningar av SSRI och SNRI hos äldre. Ökad risk för symtomgivande hyponatremi, särskilt i kombination med diuretika, samt för blödning i hud och slemhinnor.

Bensodiazepiner, pregabalin och gabapentin betraktas som ”icke-göra” och bör inte användas vid behandling av ångesttillstånd i öppenvård. Om individen redan har pågående behandling med dessa preparat bör nedtrappning och utsättning övervägas och stöd för detta erbjudas.

Restnoterade läkemedel och utgående läkemedel

På Vårdgivarwebben finns löpande information om ett urval av restnoterade läkemedel och utgående läkemedel:

Restnoteringar, utgående läkemedel och licenser (Vårdgivarwebben)

Information från Läkemedelsverket och FASS:

Läkemedelverkets restsituationer (lakemedelsverket.se)

FASS restnoteringar (fass.se)

Sidan uppdaterad