Muntorrhet och kariesprofylax

Muntorrhet är en starkt bidragande orsak till kariessjukdom, särskilt hos äldre. Kariesförebyggande medel i kombination med en god munhygien reducerar risken för karies. Medel mot muntorrhet rekommenderas för att lindra besvären, men är generellt inte tillräckligt för att förebygga karies på egen hand.

Som en biverkning till medicinering ses ofta muntorrhet beroende på en hyposalivation. Kombinationer av flera läkemedel ökar risken för muntorrhet.

Exempel på läkemedelsgrupper som kan förväntas orsaka muntorrhet:

  • Antiarytmika
  • Antikolinergika
  • Morfinanalgetika
  • Neuroleptika
  • Tricykliska antidepressiva
  • Medel mot opioidberoende

Medel mot karies

Natriumfluorid

Dentan, munsköljvätska 0,2 % {byta}

Salivstimulerande medel

Natriumfluorid + äppelsyra


Xerodent, sugtablett 28,6 mg/0,25 mg

Till patienter som inte har någon saliv att stimulera, till exempel patienter som är strålade mot huvudhalsregionen och patienter i terminalvård, rekommenderas istället saliversättningsmedel. Strålade patienter har förhöjd kariesrisk hela livet och kan få stora negativa konsekvenser av kariessjukdom.

Saliversättningsmedel

Natriumfluorid

 


Saliversättningsmedel med natrium-fluorid APL, munhålelösning 0,02 %

Det finns även flera lämpliga tabletter och tuggummin för salivstimulering samt sprejer och geler för saliversättning att köpa receptfritt.

Restnoterade läkemedel och utgående läkemedel

På Vårdgivarwebben finns löpande information om ett urval av restnoterade läkemedel och utgående läkemedel:

Restnoteringar, utgående läkemedel och licenser (Vårdgivarwebben)

Information från Läkemedelsverket och FASS:

Läkemedelverkets restsituationer (lakemedelsverket.se)

FASS restnoteringar (fass.se)

Sidan uppdaterad