Dyspesi och reflux
Dyspepsi
Alla patienter över 50 år med nytillkomna dyspetiska besvär och de med alarmsymtom (viktnedgång, kräkning, anemi, sväljningssvårigheter, resistens i buken, misstanke om gastrointestinal blödning) ska utredas med gastroskopi.
För patienter under 50 år utan alarmsymtom rekommenderas ”test and treat”. Provta för Helicobacter pylori (HP), om detta är positivt ge eradikeringsbehandling. Behandlingen följs upp med provtagning för HP-antigen i faeces, tidigast efter 4 veckor.
För patienter med funktionell dyspepsi bör man fokusera på att ge en förklaringsmodell, livsstilsåtgärder och lokalt verkande läkemedel. Protonpumpshämmare (PPI) har begränsad effekt (NNT 10). Om PPI förskrivs ska minsta möjliga dos eftersträvas och noggrann utvärdering ske för att undvika slentrianmässig förskrivning. Vid kroniska, svåra smärtor kan behandling med amitriptylin övervägas.
Funktionell dyspepsi är vanligen övergående.
Reflux
Gastroesofageal reflux (GERD) utan esofagit eller alarmsymtom
Farmakologisk behandling ska kombineras med livsstilsförändringar som viktminskning och ändrade kostvanor. Läkemedel kan köpas receptfritt och användas vid behov.
Lokalt verkande medel
Kan användas för symtomlindring, användning vid behov.
Alginsyra | Gaviscon oral suspension, tuggtablett receptfri {obytbart} |
Al-, Ca- och Mg-salter | Novaluzid tuggtablett receptfri {obytbart} |
Protonpumpshämmare
Omeprazol | Omeprazol receptfri {byta} |
Pantoprazol | Pantoprazol receptfri {byta} |
Alla protopumpshämmare bedöms ha likvärdig effekt. Vid risk för interaktioner med omeprazol kan pantoprazol väljas. För maximal effekt ges PPI 30-60 minuter före måltid.
GERD med endoskopiverifierad esofagit eller Barretts esofagus
Vid lindring till måttlig esofagit (grad A och B) eftersträvas symtomstyrd behandling med protonpumpshämmare (PPI), där patienten själv styr behandlingen vid behov.
Vid uttalad erosiv esofagit (grad C och D) eller Barretts esofagus ges kontinuerlig behandling med PPI, och kontrollgastroskopi kan vara aktuell.