Something can happen beyond expectation

Vad kan hända när vi ser konst? Vad kan det innebära att mötas i konsten, konstnär och betraktare? Kanske kan det allra innersta privata också bli det allra mest allmängiltiga. Kanhända kan jag se något i någon annan som jag trodde bara fanns i mig själv. Eller kan jag upptäcka något jag inte känner igen och komma till ny insikt?

Vi kan se varandra och oss själva. Livet pågår. Konsten och livet.

Abir Boukharis utställning är full av liv och berättelser. Den innehåller verk av fem konstnärer från Syrien, Sverige, Kanada, Algeriet och Österike. Världen kan vara stor och tillåtande och alla delar vi människotankar och människokänslor. Se dig omkring, möjligtvis blir världen ännu lite större idag.

Välkomna att se utställningen i Konsthall Spisrummet 26 november - 2 februari.

Abir Boukhari om projektet

Curator Abir Boukhari skriver (fritt översatt):

Kan konst vara ett kraftfullt verktyg för utveckling och förbättring av våra liv? The American Art Therapy Association beskriver konstterapi som, "en tvärvetenskaplig profession rörande mental hälsa och folkhälsa, där individers, familjers och samhällens liv kan berikas genom konst-skapande, kreativa processer, tillämpad teori och forskning samt erfarenheter inom psykoterapeutiska relationer."

Vi människor använder talat språk, med beskrivningar och uttryck, som en grundläggande färdighet för att tala om vad vi behöver, vad vi vill och vad vi upplever. Men, vad händer om vi finner oss själva oförmögna att prata om våra svåra upplevelser och erfarenheter? Vad händer om vår hjärna gömmer detta svåra i vårt undermedvetna i ett försök att skydda sig själv?

Konstterapi gynnar människor som har genomlidit trauma som ett resultat av krig, övergrepp eller naturkatastrof.

Personer som lever med mental ohälsa har stor hjälp av konstterapi. Arbete med konstterapi kan också underlätta hanterandet av interna konflikter och problematiska beteenden samt förbättra mellanmänskligt samspel.

I mitt projekt, undersöker jag ett antal verk skapade av konstnärer jag känner eller är bekant med. Dessa konstnärers verk ger mig skäl att tänka:
Använder konstnärer generellt sin konst som egen terapi?
När konstnären skapar verk i en process där svåra personliga erfarenheter och upplevelser uttrycks, undrar jag om betraktandet av de färdiga verken kan gagna åskådare som inte har samma konstnärliga kunnighet? Kan konstnärens sårbarhet öppna dörrar där betraktaren kan tänka på sina egna problem och svårigheter? Kan konstnären leda vägen i en sådan process av inre upptäckter? Finns det något terapeutiskt i att tala om problem och svårigheter som att det var betraktaren som var konstnären? Är det möjligt att jag, betraktaren, kan må bättre av att se att jag inte är den enda som måste hantera svåra upplevelser och erfarenheter?